Så fröer. Vattna med tårar.

”Kan man koka pasta i sina egna tårar? Det borde funka, rent logiskt.”

Ja. Rent logiskt. ”Och då behöver man inte salta.”

Den här iskalla tiden på året är fylld med den här typen av frågor och resonemang. Årstiden är jullov och pågår och pågår. Jag har paus ibland. Till exempel mellan Ica och hemmet, mellan tvättstugan och evigheten. Amen. Och i sprickorna ser jag lite av mig själv passera. Som en snabb skugga, ett fladder i ögonvrån som man är säker på var på riktigt, men det går ändå inte att förklara för någon annan. För ingen kommer ändå tro dig.

Det känns som att jag tynar bort. Skrumpnar.

Ja. Absolut. Borde reflektera, meditera, planera, fascinera. Känna friska vindar, vakna till liv, kliva upp tidigt, läsa djupa böcker, tänka höga tankar. Men jag har ingen lust och jag vill bara sova. Får tvinga mig till allt. Och för varje litet tvång känns det ändå lite bättre. Tvingade mig till exempel att skriva det här inlägget. Ibland måste man forcera annars blir det fan inget gjort.

Jag mår inte bra av för mycket ledigt för jag vet inte vad jag ska göra med all tid. Ramlar ner i meningslöshet och apati. Och det i sin tur drar ner mig ytterligare i tomheten. Och där nere – i tomheten – finns de riktigt hemska tankarna som ingen jävel mår bra av att konfrontera, inte ens i terapi. Somligt ska man låta bero. Det är ändå bara vanföreställningar, framställda i en inre overklighet. Såna ska man kväva, inte nära. Man bör göra som med små barn – avleda. Rikta om blicken.

Så nu skiter jag i det här. Nu börjar jag jobba. I hopp om att det ska väcka någon slags kreativitet och lust. Det låter deppigt, men faktum är jag känner hur blodet tinar lite nu. Och det blir ljusare, flera minuter varje vecka just nu.

Kanske ska jag drömma mig bort en stund? Kanske ska jag skaffa några mentala fröer? Någon exotisk variant, med växter som ingen har sett förut. Kanske ska jag plantera dem redan ikväll, låta dem gro i värmen från mina hårda hjärtslag? Kanske har de börjat växa redan imorgon?

Och jag kan vattna dem med mina egna tårar.

Det borde funka.

Rent logiskt.

2 reaktioner på ”Så fröer. Vattna med tårar.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *