Jag blev intervjuad om mina böcker. Det hör inte till vanligheten. Historisk sett är det jag som intervjuar, gammal frilansskribent som jag är. Jag är en jävel på personporträtt faktiskt, men jag gör inga länge. Man måste sluta när man ligger på topp. Mina intervjumänniskor brukade kontakta mig i efterhand, lyriska, eftersom jag lyckats förklara vad de ville säga bättre än de själva kunde. Jag svarade, då som nu: jag skriver för mina läsare. Det var sant förvisso, men jag vill nog också tacka skrivandet som process. Det är en underskattad väg till att begripa både sig själv och...

Igår kom jag på ett ännu ett yrke som jag kan tänka mig: låssmed! Att göra inbrott på arbetstid - vilken grej. När jag var som gladast för mitt nya fynd, upplyste någon vänlig mig om att det inte är det som låssmeder faktiskt jobbar med. Så nu vet jag inte längre. Igen. Jag vet verkligen inte längre. Jag vet bara att det inte kan fortsätta så här. Det är jätteroligt att vara författare, men nu har någon tänt i taket. Lysrör i skolmatsalen. Dansgolvet är en plastmatta i. Glasen är plastmuggar och drakfrukten i bålet har tappat sitt...

Tiden är trådar. Som blir ett hemvävt stycke tyg att slå in livets olika tillstånd i. Klockslagen. Små broderade handtag att hålla sig i när vi stapplar omkring och försöker slutföra saker innan allt upphör. Här, på andra sidan jorden, har tiden upphört att existera. De jag älskar sover när jag är vaken och är vakna när jag går och lägger mig. Platser som är mina hem att längta till, ligger i kyla och mörker när solen skiner och det är 30 grader. Jag flyter. Allt flyter. Dofterna och ljuden. Smakerna. Det är sånt som inte fastnar på bild,...