Liten hjälpreda

Storhandla är ett nödvändigt ont. Sen familjen utökades har den aktiviteten blivit aningens svårmanövrerad, som om det inte var tillräckligt jobbigt redan innan.

Men idag fick jag ovärderlig hjälp av Julian. Med en dinosaurie som muta gled vi galant genom Coop Fittja. Medan jag småsprang mellan hyllorna stod Julian kvar vid vagnen och sjöng olika sånger.
– Det är ordet i bordet som gör det.

I bilen hem var jag dyngsur av svett.
– Nu skulle man haft en glass tycker jag. Jag är så varm.
– Jo, men glass är inte så bra för den smälter ju när det är varmt. Det är bättre med kött. Det smälter inte. Kött skulle man ha nu.

Fryst då, eller?


Storhandla är ett nödvändigt ont. Sen familjen utökades har den aktiviteten blivit aningens svårmanövrerad, som om det inte var tillräckligt jobbigt redan innan.

Men idag fick jag ovärderlig hjälp av Julian. Med en dinosaurie som muta gled vi galant genom Coop Fittja. Medan jag småsprang mellan hyllorna stod Julian kvar vid vagnen och sjöng olika sånger.
– Det är ordet i bordet som gör det.

I bilen hem var jag dyngsur av svett.
– Nu skulle man haft en glass tycker jag. Jag är så varm.
– Jo, men glass är inte så bra för den smälter ju när det är varmt. Det är bättre med kött. Det smälter inte. Kött skulle man ha nu.

Fryst då, eller?

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *