Missnöje på Åmänningevägen

David var ute igår. Jag var trött och lite självförvållat bakis. Under den kaosartade middagen satt ingen på sin stol, mat och vattenmuggar kastades runt, två fnissiga bröder gapskrattade och vrålade Tarzan-vrål ikapp och som för att toppa det hela avslutade den ena med att bajsa en blöja upp till armhålorna.

Jag får till slut ett utbrott och bär ut Rufus till leklådan i vardagsummet. Han kommer tillbaka och drar Julian i byxorna. Jag bär ut honom. Han kommer tillbaka. Jag bär ut. Ja, och så vidare. Till slut blir han arg och jag med.

Och Julian med.
– Men mamma! Han är bara en bebis. Han förstår inte. Han vill väl inte vara i ett annat rum där ingen annan är!

Huvudet på sned.
– Mamma, det förstår du väl?

Som så ofta nuförtiden har jag inga kommentarer.


David var ute igår. Jag var trött och lite självförvållat bakis. Under den kaosartade middagen satt ingen på sin stol, mat och vattenmuggar kastades runt, två fnissiga bröder gapskrattade och vrålade Tarzan-vrål ikapp och som för att toppa det hela avslutade den ena med att bajsa en blöja upp till armhålorna.

Jag får till slut ett utbrott och bär ut Rufus till leklådan i vardagsummet. Han kommer tillbaka och drar Julian i byxorna. Jag bär ut honom. Han kommer tillbaka. Jag bär ut. Ja, och så vidare. Till slut blir han arg och jag med.

Och Julian med.
– Men mamma! Han är bara en bebis. Han förstår inte. Han vill väl inte vara i ett annat rum där ingen annan är!

Huvudet på sned.
– Mamma, det förstår du väl?

Som så ofta nuförtiden har jag inga kommentarer.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *