En lektion i jämställdhet

Hör på det här.

Amerikansk nandufågel: lever i grupper om 20, hanen ruvar äggen och tar sen hand om ungarna.
Schakal: Honan föder 2-9 ungar som dias i åtta veckor. Sen sköter båda föräldrarna om ungarna.
Zebramangust: Lever i familjegrupper där alla hjälps åt med allt.
Fläckig hyena: Lever i flockar som leds av en äldre hona.
Surikat: Ungarna kommer ut ur boet efter fem veckor och alla hjälps åt att ta hand om dem.

Julians djurbok (en av dem…) visar sig vara en utmärkt lektion i jämställdhet. Själv ligger jag och läser högt och hör mig själv börja agitera på kvällskvisten.

– Där ser du, det behöver ju inte vara mamman som gör allt.
– Nej, nej. Men läs nu.
– Titta här på Surikaterna, alla hjälps åt.
– Mmmm. Men läs då.
– Och Nandufågeln, där tar pappan hand om bebisarna.
– Jag veeet! Läääääääs!!!

Okej, kanske lite väl på, men ialla fall. Det får en att tänka ett extra varv på det eviga grott- och naturargumentet där mannen jagar och kvinnan sitter vid elden och rör i stenåldersgrytan (det sitter ju i generna).

Det är då man hade velat vara lite som Komodovaranen: Även om bytet slipper undan dess käftar kommer det inte överleva alla bakterier som den har i sin saliv. Saliven orsakar dödliga infektioner.

Några välriktade loskor bara så har vi gjort oss av med några bakåtsträvande jämställdhetsmotståndare.

Källa: Barnens bok om världens djur

Hör på det här.

Amerikansk nandufågel: lever i grupper om 20, hanen ruvar äggen och tar sen hand om ungarna.
Schakal: Honan föder 2-9 ungar som dias i åtta veckor. Sen sköter båda föräldrarna om barnen.
Zebramangust: Lever i familjegrupper där alla hjälps åt med allt.
Fläckig hyena: Lever i flockar som leds av en äldre hona.
Surikat: Ungarna kommer ut ur boet efter fem veckor och alla hjälps åt att ta hand om dem.

Julians djurbok visar sig vara en utmärkt lektion i jämställdhet. Själv ligger jag och läser högt och hör mig själv börja agitera på kvällskvisten.

– Där ser du, det behöver ju inte vara mamman som gör allt.
– Nej, nej. Men läs nu.
– Titta här på Surikaterna, alla hjälps åt.
– Mmmm. Men läs då.
– Och Nandufågeln, där tar pappan hand om bebisarna.
– Jag veeet! Läääääääs!!!

Okej, kanske lite väl på, men ialla fall. Det får en att tänka ett extra varv på det eviga grott- och naturargumentet där mannen jagar och kvinnan sitter vid elden och rör i stenåldersgrytan (det sitter ju i generna).

Det är då man hade velat vara lite som Komodovaranen: Även om bytet slipper undan dess käftar kommer det inte överleva alla bakterier som den har i sin saliv. Saliven orsakar dödliga infektioner.

Några välriktade loskor bara så har vi gjort oss av med några bakåtsträvande jämställdhetsmotståndare.

Källa: Barnens bok om världens djur

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *