Empati på hög nivå

Ibland brukar jag och Julian gadda ihop oss mot Rufus. Bara vid behov.

Som när vi bara måste gosa på morgonen och springer in till hans säng och kryper ner under täcket och kramas själva en stund. Efter kommer den flåsande förföljar-bebisen så fort han kan. (Han är lätt att hålla koll på eftersom han alltid har en Duplolegobit på varje pekfinger och låter ungefär som en halt person i högklackat när han kommer krypande). 

Julian har överhuvudtaget stor förståelse för sin ömma moder just nu. Igår blev Rufus gnäll bara för mycket och genast drog min försvarare ut i protest.
-Men Rufus, tänk på att mamma inte är en maskin som kommer att hålla för alltid.

Min empatiske underbare son. För dig ska jag hålla för alltid.

Ibland brukar jag och Julian gadda ihop oss mot Rufus. Bara vid behov.

Som när vi bara måste gosa på morgonen och springer in till hans säng och kryper ner under täcket och kramas själva en stund. Efter kommer den flåsande förföljar-bebisen så fort han kan. (Han är lätt att hålla koll på eftersom han alltid har en Duplolegobit på varje pekfinger och låter ungefär som en halt person i högklackat när han kommer krypande). 

Julian har överhuvudtaget stor förståelse för sin ömma moder just nu. Igår blev Rufus gnäll bara för mycket och genast drog min försvarare ut i protest.
-Men Rufus, tänk på att mamma inte är en maskin som kommer att hålla för alltid.

Min empatiske underbare son. För dig ska jag hålla för alltid.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *