Planeten Heron

Jag har ju tidigare berättat om mitt besök på planeten Småbarnsavdelningen. Den resan är lam i jämförelse med den jag gjorde igår till planeten Heron City.

Julian har tappert kämpat sig igenom simskolan och har nu en mordisk inställning till vatten och bentag och kommer troligen aldrig någonsin vilja gå nära en pool igen. Som tack för kaffet fick han önska sig något och det blev ett biobesök. Eftersom SF har monopolställning i landet så var valmöjligheten begränsad, den enda biograf som visade Wall-E med svenskt tal på kvällstid var Filmstaden i Heron City.

Redan på parkeringen blev jag misstänksam. Det var gratis. Förstod direkt att jag förväntades konsumera utav bara helvete. Hur länge jag ville.

Nästa suspekta händelse €“ det kommer musik ur gräsmattan. Nödvändigt?

Inne i själva månglartemplet (tror det är men biblisk term jag slänger mig med här, men vad vet jag, ogudaktig som jag är?) möts vi av en fontän med damp. Vatten och färger hoppar upp och ner och jag blir alldeles nervös. Julians ögon är på väg ut ur ögonhålorna.

Sen åker vi rulltrappa i en knapp timme. Upp i luften. Förbi affär efter affär som säljer nödvändigheter som platt-teve-apparater, godis och sängar i form av rallybilar eller med tema rosa-fluff-pluff-prinsess (rätt barn i rätt säng!). Förbi utfodringsställen som uppenbarligen har som enda syfte att få sina besökare att tro att de är i ett annat land, typ Mexico eller Thailand. Mig lurar de ej.

Till sist når vi Filmstaden längst upp i templet. En grotesk massa med folk står och köar och köar och köar vid Nordens största godisdisk€¦ Är det något vi borde vara kända för här uppe i norra Europa så är det ju den godisdisken. Vilken disk! Och vilket godis! (jag är jätteironisk)

Köade tills blodtrycket låg på en lagom hög nivå. Julian tappar sugen och det som skulle bli en belöning för simskola börjar mer likna ett straff. (Passar även på att studera folk i kön men väljer här bort att dra igång den stora fördomskanonen).

Jätteförsenade kastar vi oss till salongen och tar våra platser. Filmen rullar igång.

Fel film.

Jag får moderspanik och inser att jag håller på att pajja hela Julians upplevelse. Börjar samla ihop avtagna skor, jackor, popcorn, dricka och ska precis fly fältet när jag ser att pappan bredvid ser exakt lika förvirrad ut.

–          Ursäkta, ska ni se Wall-E?

–          Ja, det var tanken.

Ytterligare en pappa lutar sig fram från raden bakom.

–          Ska ni se Wall-E?

–          Ja. Det måste vara fel film här inne va?

Ut och fixa lite åt SF Bio som inte kan ha en hemsida som funkar, som inte svarar i telefon eller mail, som håller med extra långa köer och otrevlig personal som kan mer om popcorn och ämnena i lightcola än om film. Utöver detta har de svindyra biljetter och dåliga filmer på usla tider. Jag har själv jobbat där så jag vet.

Till slut fick vi i alla fall se filmen som var jättefin. Julian var helt slut efteråt. Och jag med. Satte oss i bilen och körde hem från The land of the free till gamla hederliga Årsta.

Bush-land ligger bara fem minuter bort. Scary shit.

 

 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *