Jordens resurser och Rufus

Jag är ju som känt en nitisk återvinnare. Redan i studentrummet på Wollmar Yx hade jag alltid minst en kvadratmeter (av 15 möjliga) avsatt för en påse återvinning. Jag mår helt enkelt fysiskt dåligt av att slänga en konservburk. Jag får bokstavligen ett tryck över bröstet och ser plötsligt hur invånarna i hela kvarteret, sen hela Årsta, sen hela Storstockholm, sen hela Sverige och till sist hela världen kasta varsin konservburk. Shit my god, som Julian säger. Många burkar blir det.

Och nu börjar nästa miljöångest smyga sig på; vatten. Snart har vi inget drickbart vatten kvar känner jag då och då. Och så sätter ångesten in (jag har inte så mycket ångest i övrigt så det kan jag fan ha).

Nu hotar föreningen med att sätta upp mätare som mäter varmvattenåtgången i varje lägenhet. Räkningen lär ju bli därefter. Givetvis helt rätt men ändå lite beklämmande när man är småbarnsfamilj. Tvättmaskin, diskmaskin, spis, dusch… ja. Och så vidare.

Så vi har bestämt att Rufus måste flytta ut nu. Killen konsumerar ju vatten som andra andas luft. Bortsett från att han dricker det (han dricker rätt mycket) så badar han ofta och vill då gärna leka med duschen samtidigt . När han ska skölja sin tandborste spolar han i fem minuter tills man bänder loss honom från kranen och sliter ut honom ur badrummet.

Eller som Julian tycker:

– Rufus får snart börja betala hyra tycker jag. Hör du det Rufus!? Du får betala både hyra och ohyra snart faktiskt. 

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *