Jag är förtappad

När jag dammsög igår tänkte jag €Vi kommer aldrig till botten i den här röran! Fan vad skönt det vore med städhjälp. Bara liiite. Bara en gång i månaden.€

Herregud. Vad har hänt?! Håller jag på att bli småborgerlig? Håller jag på att bli Folkpartist?

Tur att inte David var hemma för då hade jag kanske sagt nåt högt. Och då hade jag varit tvungen att nästla in mig i någon diskussion om moral, klass och kön som inte hade gått att ta sig ur. Och jag hade gått över gränsen och vägrat erkänna att jag var ute och cyklade för att inte förlora diskussionen. Det hade blivit en helvetes massa prestige och det hade känts som att han ifrågasatte hela min existens (det vet ju alla att folkpartisters existens generellt kan och bör ifrågasättas) och så hade vi glidit in på helt andra ämnen som börjar med €Du är alltid så och s倝  och €Om jag känner så har du ingen rätt att komma och säga att det INTE är s倝 och €Nej, jag orkar inte!€ och €Men skit i det då!€ och så vidare.

Sen tystnad.

Sen göra sådär som vi alltid lovat varandra att aldrig göra; somnat osams på varsin sida om sängen.

Så jag är skitglad att han inte var hemma.

Återstår att brottas med det faktum att jag fortfarande skulle vilja ha en butler. Han ska heta Åke.

2 reaktioner på ”Jag är förtappad

  1. Du heter inte Åke och alltså uppfyller du inte kraven. Annars är kollektivavtal en självklarhet för mig.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *