Den stora prövningen

Idag tog det 45 minuter att komma från dagis. Alltså ut ur själva dagisbyggnaden. Nej. Inte. Aldrig. Vill inte. Dumma mamma. Mamma är dum. Dum, dum, dum. Inte ha skor. Inte ha vantar. Kasta päron. Skrika i falsett. Han har många talanger, min son. Till slut gick det, med skorna på fel fot och vantarna på fel händer. Både praktiskt och bekvämt skulle jag tro.

Kvällen fortsatte ungefär på samma vis. Sen somnade han på soffan, helt utslagen med oborstade tänder. Världens goaste, varmaste lilla treåring fick en drömpaus för att orka fortsätta trotsa imorgon bitti.

Och jag har inte höjt rösten en enda gång på hela kvällen. Inte en enda.

Jag rekommenderar alla som planerar att skilja sig att vänta tills det yngsta barnet är minst runt fyra. Allt annat sker på egen risk.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *