Att få ihop det

Så länge vi bor såhär – flyttar in och ut och hattar hit och dit medan barnen bor kvar – är det lite knepigt att få ihop den vardagliga logistiken. Sms är en bra grej. ”Mjölk och bröd behövs”. ”Tog kälken imorse till dagis”. ”Hälsa J att han ska leka med F imorgon”. ”Hittar inte vällingpaketen sen vi städade inför visningen… Har panik. Kan man ge mjölvattenblandning, tror du?”.

Och så vidare.

Det blir heller inte särskilt städat eftersom man inte riktigt hinner ikapp och heller inte har engagemanget. Om man har en hemmahelg kan man få en del rensat (det som hade börjat lukta suspekt i kylen den senaste tiden visade sig vara en luden kålrot som låg och umgicks pornografiskt tätt med tre mjuka scharlottenlökar) och en del kastat, men annars handlar det främst om att dra trasan under köksbordet några varv (vem bytte trasa senast förresten, slog det mig nu…?). Det är lite som ett vandrarhem – lämna det som du vill hitta det. Man märker genast av om man glömt slänga veckans senaste DN:hög i pappersinsamlingen. Som hämnd har högen växt ytterligare en decimeter nästa gång man tar över. Gör inte du, tänker inte jag heller. Sådeså. Och jag är likadan. Moget.  

Matinköpen har jag löst på så sätt att jag handlar på lunchen och lägger i kylen på jobbet. Och det är då fan att det alltid är tre liter mjölk, en yoghurt och en fil som saknas och som ska släpas från Tegnérgatan till Årsta varenda gång. Köper egen ko snart.

Men idag hann jag inte in på Konsum. Vet ni vad två liter mjölk, två röda äpplen och en ask halstabletter kostar på Pressbyrån?

Femtio spänn prick. Som hittat. Är det sånt som kallas ocker? Eller är det bara helt enkelt meningen att man inte ska göra sina vardagsinköp på Pressbyrån? Men varför är de i sånt fall alltid så strategiskt placerade?

Om jag inte vore så gammal och skraj för väktare hade jag övervägt snatteri. Då hade jag sluppit kön också.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *