Straffet

Jag blir sällan sjuk. Men imorse vaknade jag med överjävlig huvudvärk och halsont. Straffet för att jag haft en fantastisk helg, antagligen. Allting går ut på noll, som existensialisterna sa (för de var väl de som gjorde det? En punkt att lägga till på ”to-do-in-my-new-life”-lista; läsa på om vad existensialisterna EGENTLIGEN sa…).

Så nu ligger jag här i sängen och tittar ut på en blå himmel. Makalöst uttråkad. Men kroppen säger ifrån helt klart. Ryggen känns helt paj. Armar och ben och nacke värker. Huvudet känns som om det är på väg att trilla av och rulla iväg. Vilket nästan vore skönt, slår det mig nu. Och så fryser jag och somnar så fort jag sluter ögonen.

Det är väl bara att krypa till korset och erkänna. Jag är sjuk. Surt.

Och imorgon är min barnfria vecka slut. Så nu får jag skynda på med tillfrisknandet. Det här funkar ju inte.

2 reaktioner på ”Straffet

  1. Nej, du har missförstått allting. Du blir inte sjuk av en fantastisk helg, ingenting går ut på noll, hur skulle det se ut? Det låter mer frireligiöst än existentiellt. Du blir förstås sjuk, för att du inte gått på min yoga, och stärkt ditt immunförsvar. Så enkelt är det. Kram kram och krya krya.

  2. Ha ha ha! Du har så rätt. Som vanligt. Vad vore jag utan dina, och alla andras, klokheter? En liten självdestruktiv fläck på Sergels torg, förmodligen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *