En skitlarvig mamma

Barnen. Nu är vi ihop igen. Kärlek. Middag. Fiskpinnar är också mat, har jag läst. Rufus tycker inte att grönsaker är direkt mat.

– Mamma, jag gillar inte grönsaker längre.

– Jo, kom igen nu.

– Nej.

Mamman testar omvänd psykologi.

– Okej. Du får INTE äta paprikan. Rör den inte! Nej, nej! Inte!

Fniss och bubbelskratt. Paprikan svald. Mamman går i spinn och fortsätter testa metoden som verkar funka.

– Men gurkan rör du INTE! Inte gurkan, Rufus. Nej, nej!

Fniss och bubbelskratt. Gurkan svald.

– Nej, inte den andra gurkan också! (här tappar mamman fullständigt greppet och testar fjantig röst som ska låta som en gurka) ”Nej, nej, ät mig inte! Ät mig inte jag beeer! Buuuhuuu! Snääällla!”

Allvarligt barnfejs. Stirrande ögon som säger typ ”Och hur jävla smart är du då?”

– Mamma. Gurkan har ingen mun.

Okej. Jag skärper till mig.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *