Man kan aldrig veta

Det är inte möjligt att förutsäga när den kommer. Men nu kom den.

Jag gick ut på balkongen och stod en lång stund och tittade upp mot den stjärnklara himmelen. Och så kom den. Lyckan. Lyckan över att vara vid liv. Över mina barns existens. Över att den här stan är så vacker. Över att det är vår, att allt är på väg, att allt kan hända – anything. Över att jag är en människa som bestämmer över mitt eget liv. Friheten.

Tack, kära hjärna. Tack för att du gör så att jag står ut med allt det tunga.

Det sköna är att det är min hjärna, och ingen annans.

Just ikväll är jag ganska nöjd med den delen av min kropp.

2 reaktioner på ”Man kan aldrig veta

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *