Slutet på nåt som är en början på nåt annat

Nej, det finns gränser för vad en människa i mitt tillstånd klarar av. Det blir tamigfan ingen simskola imorgon. Jag prioriterar bort det. En lättnad utan dess like.

Kommer istället ägna morgondagen åt torp-packning. Första långhelgen där nere själv med barnen. Ever. Det kan sluta exakt hur som helst, packning av kläder är verkligen inte min starka sida. Jag får alltid med mig nio långkalsonger och sju t-shirtar men inga långärmade tröjor och ett par för små byxor (fråga min mamma som försöker ge barnen en dräglig klädsel när jag barnvaktspackat till Trosa…).

Detta gäller främst barnen, fast jag är lika usel på att packa till mig själv också. Obegripligt usel faktiskt. Det är alltid lite spännande att öppna en väska som jag lagt ner grejer i. Inte ens de senaste månadernas liv i en hockeytrunk har gjort mig till en bättre packare. Det är liksom alltid för mycket eller för lite i den. Och skulle det mot förmodan vara rätt mängd så är det alltid fel grejer. Typ så.

Men nu kan jag ju sluta snacka mesig torp-packning. På tisdag bryter helvetet lös på allvar. Då är det hardcore-packning som gäller. Hela hemmet, åtminstone min del av det, ska monteras ner och placeras i kartonger. Slutet på en era. Punkten för ett kapitel. Eller utropstecknet. Eller nåt. Slutet, hur som helst.

Nej. Inte slutet. Början.

Förresten.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *