Nu är jag här

Nu sitter jag i mitt eget kök. Mitt eget hem. Med ett eget kylskåp, ett eget badkar, en egen ordning och egna flyttkartonger. Allt jag tittar på runtomkring mig just nu är mitt. Den känslan försöker jag smälta med en halvljummen Hof. Det går ganska bra. Fast jag vet inte om jag vill att den ska smältas, jag vill att den bara ska pågå och pågå. I alla fall ett tag.

Dagen har gått i rasande fart och allt har funkat så bra att jag snart undrar om inte taket borde rasa in. Väntar lite på att nån ska sätta nyckeln i dörren och påstå att nåt gått fel. Att jag inte ska bo här.

Flyttkillarna var klara vid 12.00. De fyllde till och med mitt källarförråd. Placerade allt där jag ville ha det och var helt fantastiska. Och svettiga. Och jag bara tittade på. Dyr tittning kan man väl säga. Men oj vad det var värt det! Varenda spänn.

Sen fick jag mitt första besök. Emma och Inez kom förbi med världens finaste kaffemugg i perfekt Frida-storlek som jag ska inviga ikväll. Snart.  Vi åt lunch på torget och åkte ut till Sickla för att köpa vin och öl till imorgon när uppackningshjälp kommer hit. (Lämpligt nog tappade jag hela ölplattan i trappan på väg upp sen… så nu har den nyinflyttade ensamstående tvåbarnsmorsan fått hela trappuppgången att dofta Hof… yay!)

Nu börjar det skymma och jag har knappt några lampor. Så jag måste börja packa upp.

Mina egna lådor. I mitt eget hem.

Jag är hemma nu.

3 reaktioner på ”Nu är jag här

  1. Ping: Den första natten. Och den sista. | Konsten att överleva

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *