Vi gjorde en deal

Idag gjorde jag nåt skitdumt. Jag är inte stolt. Jag kommer få äta upp det. Trots detta är jag nöjd.

David och jag har haft lite olika synsätt på saker och ting i uppfostran. Vi kommer från helt olika håll. Det har inte varit konfliktfyllt direkt, men man kan väl säga att jag varit mer av en livsnjutare än vad han varit. Lat, skulle nog vissa kalla mig. Socialt smart säger jag själv. Jag tar inte alla strider, jag tror på balans och på att barn ganska ofta kan ha rätt (jag är bland annat övertygad om att trotsåldrar bara är ett vuxenpåhitt, föräldrar är minst lika trotsiga). Jag har alltid beundrat barns sätt att ifrågasätta det mest självklara och på det sättet vrida på perspektivet.

Så idag vred vi på perspektivet och tog ett gemensamt beslut, Julian och jag.

– Måste jag gå på simskolan imorgon? Måste jag?

Spontansvaret: självklart, är du inte klok, allt annat vore otänkbart, vi har ju betalat, alla måste lära sig simma redan som spädbarn, du ligger efter, jag kunde simma när jag var fyra, självklart, självklart, självklart, annars kommer polisen och Luther och hela helvetet. Alla barn i vita kulturmedelklassförorten Årsta går fjärde säsongen i simskolan, minst. Alla har tagit baddaren och fisken och grodan och torsken. Alla! Du måste också. Annars hamnar vi efter! Hör du det, vi hamnar e-f-t-e-r. Hjälp. Det går aldrig att komma ikapp sen.

Motsatssvaret: nej, vet du. Jag tycker du har varit så duktig hela den här skitvintern och skitvåren som stått ut med två förjävliga föräldrar som skilt sig utan att du bett om det, jag förstår om du är trött när terminen nästan är slut och jag är lika trött och orkar faktiskt inte packa simkläder och dra in er på Söder imorgon efter jobbet, så nej. Du behöver inte. Jag lär dig simma i sommar på landet. Personligen hatar jag dessutom badhus, simma ska man lära sig i havet. Ta hem en kompis istället och lek! Jag sms:ar och hör om Ludde kan komma över.

Spontansvar. Motsatssvar. Spontansvar. Motsatssvar.

– Nej, vet du. Vi skiter i simskolan imorgon. Vi gör det. Jag kan höra om Ludde kan komma över och leka om du vill.

Paus. Laddar för moralkaka.

– Men du vet att du måste lära dig simma i sommar. Jag lär dig. Vi fixar det. Tillsammans. Visst?

– Ja, mamma. Du kan lära mig. För du kan ju simma.

God damn, you’re right. Jag är världens bästa simlärare. Från och med nu.

4 reaktioner på ”Vi gjorde en deal

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *