”Visst är jag gullig?”

Pyjamasunge, lite lagom tröttgosig och helt galet söt. Små trollögon. Full i fan.

– Mamma. Visst är jag gullig?

Skratt.

– Väldigt.

– Jag kan räkna till gullig. Gulli, gulli, gulli, gullig. Jag kan det.

Jag kan fan inte räkna till hur mycket jag älskar de här två ungarna. Det finns inte några siffor för det.

Imorgon tar deras pappa över.

Aj. Det gör ont. 

3 reaktioner på ””Visst är jag gullig?”

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *