Husdjuret

Barnen hade nog blivit lyriska över att ha en ekorre i lägenheten. Men nu är de inte här, så det är lite pärlor för svin av ekorren att dra runt hemma hos mig och tro att han är nåt. Jag menar, GÅ I MIN SÄNG?! Nej, tack! Det är ekorrförbud där!

Jag blir inte imponerad. Det enda som händer är att jag blir skräckslagen och börjar smida elaka planer om saker man kan göra med en ekorre. Okej, de är söta. Men utseendet är inte allt. Det är insidan som räknas.

Dessutom blir jag väldigt irriterad över att man inte ska kunna ha balkongdörren öppen ostraffat.

Ska börja skissa på en ekorrfälla. Lite nötter, lite hönsnät och en nyslipad förskärare så är jag nog hemma.

8 reaktioner på ”Husdjuret

  1. Jag älskar ekorrar, ge hit! Visste du att de kallas furufnatt? Bara det namnet gör ju att man vill ha en i handväskan för evigt.

  2. Jag har haft otalt med ekorrar också, när jag bodde i USA för några eller så år sedan. De flyttade aldrig in hos oss men däremot levde de rövare på taket (bodde högst upp) och störde tillvaron som fanken. Det är lite skrämmande vad just de ekorrarna lockade fram för beteende hos mig, de illdåden som jag planerade då visste jag inte att jag var kapabel till! Ekorrarna försvann en dag, fråga mig inte hur eller varför… 😉

  3. Min pappa matade måsarna med t-sprit när han var liten. De flög så roligt då. Men det var 50-tal och många former av tortyr var fortfarande socialt accepterat. Tycker piller, vatten och brödskivor låter som ett ganska trivsamt sätt att kila vidare på 😉 (ett uttryck direktimporterat från 50-talet för övrigt).

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *