Jag beslutade mig för att låtsas som om inget hade hänt och tog några dagars paus från allt. Till och med från uppkoppling (i stort sett…). Kanske inte världens bästa metod för att dämpa ångest. För redan idag, lördag förmiddag, så börjar jag känna att semestern är slut och de lediga dagarna bakom mig bara egentligen varade i några timmar. Och snart är det måndag. Barn. Hämta. Lämna. Laga mat. Bort från det här dekadenta livet när man inte behöver gå upp. Eller gå och lägga sig.

Där allt bara flyter. On hold.

Så min första ensamma vecka på fjorton år. Den jag hade dubbla känslor inför. Den har bara rusat förbi nu och jag förstår inte hur det gick till alls. Har inte ett dugg lust att komma tillbaka till jobbet. Vad jobbar jag med förresten?

Därmot skulle jag behöva en lön rätt snart. För nu har jag spenderat alla mina pengar och lite till.

Fast just nu bryr jag mig faktiskt inte.

Köp Efter Morris här:

Prenumerera på nyhetsbrevet: