Uppfostran på en tisdag

Jag har några småborgerliga hang ups som jag förlikat mig med att jag har. Jag är inte stolt, men jag accepterar att de sitter där de sitter. Djupt inne.

En del rör bordsskick. Tugga med stängd mun är en. Jag blir provocerad av smackljud. Inte stoppa kniven i munnen är en annan. Alla bestick måste dessutom höra ihop i par, annars får jag ont på en särskild punkt i magen och känner ett oförklarligt obehag (samma punkt där jag får ont när jag försöker fixa nåt litet och pilligt och bara vill kasta allt åt helvete).

– Tugga med stängd mun tack….

Smack. Smack.

– TUGGA med STÄNGD mun TACK… jag vill varken höra eller se din mat. Snälla!

Smack. Smack. Prutt. Rufus nöjd.

– Jag pruttade! 

Ok. Intressepil.

– Ja, jag hörde det… Det gör man på toa sist jag kollade. I alla fall inte vid matbordet.

Oberörd.

– Får jag mer smör på potatisen?

– Visst. Du kan ta själv.

Tar kniven, skrapar av en klick smör på tallriken och slickar av den innan den sätts tillbaka i smörpaketet.

– Men allvarligt…. Sådär GÖR man inte!

Sur. Äter upp hela sin smörklick utan potatis. Sneglar på min tallrik, sträcker sig fram och tar MIN smörklick med handen.

– Men SLUTA! Har du inget bordsskick alls?!

Förnärmad som fan.

– NÄE! Jag har inget bordsskick! Sådeså… Faktiskt.

Middagen slut. Julian reser sig och bär ut sin tallrik

– Tack för maten, det var jättegott mamma! Det godaste jag ätit på… vad är det för dag?

– Tisdag.

– Det godaste jag ätit på en tisdag!

Puss.

Okej då. Allt är förlåtet. Men det är fortfarande inte okej att tugga med öppen mun.

Sådeså.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *