Imorgon lämnar jag barnen hos David 08.00 sharp. Sen dröjer det två veckor tills jag ser dem.

Två veckor.

Stanna upp och tänk lite på det, alla ni som har barn.

Två veckor. Det har aldrig hänt att jag varit ifrån dem så länge. Aldrig.

Det jag nu gör för att förbereda mig, är att mentalt fylla alla fjorton dagarna med något. Och jag tror att det kommer att gå bra. Faktiskt. Vad är två veckor av 38 år? Det ligger inte för mig att sitta och gnälla. Och det kommer inte att hjälpa ett dyft att göra det. Det är fjorton dagar oavsett om jag gråter mig igenom dem i Årsta eller om jag sitter med en kaffe i solen på en strand på Gotland.

Men ändå.

Det känns.

Köp Efter Morris här:

Prenumerera på nyhetsbrevet: