Är det här jag?

Jag kan inte sova av olika anledningar. Hjärtklappning är en av dem (det blir så ibland these days). Regelbundna höga ljud i samband med inandning är en annan. Säger inte mer än så.

Så jag satte mig ner för att skriva. Det gick bra. Faktiskt. Jag har en del idéer som ploppat upp senaste dagarna.

Sen tröttnade jag och började slösurfa på Facebook men de flesta hade gått och lagt sig och de som var vakna verkade inte helt nyktra (man ser sånt på stavningen, bland annat).

Då gjorde jag nåt jag nästan aldrig gjort. Jag började läsa bakåt i bloggen. Klickade på september 2009 och började läsa mig fram i min egen text. Ögonen ömsom tårades, ömsom log genom alla dessa minnen. Fruktansvärda. Ondskefulla. Aj som fan. Vissa meningar drog mig helt tillbaka, rakt in i smärtan. I andra kunde jag känna min egen styrka. Har jag gjort det här? Är det här jag? Har jag kommit därifrån och hela vägen hit? Sitter jag på min egen soffa, i min egen bostadsrätt med min egen dator i knät och lyssnar på snarkningarna från världens finaste M? 

Är det här mitt liv? Är det verkligen det?

Ja. Det är mitt liv. Mitt fantastiska liv.

Har klockan blivit 00.30 i mitt liv?

Ja. Det har den tydligen. Dags att gå och och försöka sova. Jag har ett M att uppvakta på födelsedagen imorgon bitti.   

God natt.

7 reaktioner på ”Är det här jag?

  1. På tal om det du var nyfiken på tidigare: det vankas nytt liv. I bokstavlig bemärkelse. Har inte varit med om det tidigare så det är omtumlande och alldeles underbart (tror jag…). Och lite skrämmande. Och lite kul. Och lite allt möjligt. Fast mest bra 🙂

    Som alltid skriver du väldigt träffande, målande och hjärtskärande fint och sorligt och bra på samma gång – you go!

  2. Vet du vad, Pi… jag KÄNDE det på mig! Jag VISSTE att det var det! Men jag ville inte skriva eftersom vi inte känner varandra. Nu blir jag alldeles tårögd! Grattis! Kids är ju det mest fantastiska. Det är kärlek, fruktan, ångest och liv på samma gång. Det är meningen. Bättre än så blir det inte. Är så glad för er skull. YO go, fina du. Det är nu det börjar.

  3. Tack snälla..Nyheter om bebis väcker så starka känslor. Jag har ju förstås blivit väldigt glad när vänner ska ha barn, men precis som du skriver, att du blir tårögd, blev jag någonsin det? Jag tror inte det. Jag förstod nog inte att det är så STORT (det gör jag nog inte än…). Tårar, värme, glädje, härlighet – rekationerna jag fått är fantastiska. Jag är verkligen tacksam. Nu är det bara en ca 6 månaders väntan kvar och tro mig, jag behöver verkligen den tiden. Även om jag landat någorlunda nu, jisses vad mycket som återstår att ta in!

    När min förra kärlek skulle ha barn fick jag en känsla av det långt innan det var officiellt. Helt plötsligt en dag kände jag mig väldigt illa till mods, eller kanske snarare hade jag en oro/funny feelin’ i kroppen. Något var annorlunda. Efterson han och jag inte har/hade bästa kontakten frågade jag försiktigt ett par gemensamma vänner och till slut även honom. Jag fick nekande svar från alla håll inklusive exet men så en dag under sommaren i fjol, kom nyheten till mig. De skulle visst har barn! Så jag förstår vad du menar att du visste, att du kände det på dig. Konstigt är det, eller hur?

    Ha bästaste helgen, med eller utan barn. Själv njuter jag (delvis iaf!) av att vara hemma solo, kärleken väntas hem på söndag..

  4. Du det är stort. Det finns i alla fall inget som påverkat mig så mycket i livet som den dagen när allt förändrades med min första son. Det är större än stort. Det är själva livets essens. En av grundstenarna för lycka och mening. Hoppas jag får följa med lite på din resa här på bloggen. Mars – april där nångång, eller? Stor kram!

  5. Det ska bli mycket intressant att se hur min egen reaktion kommer att bli. Just nu känns det mest lite konstigt! Jag har svårt att greppa att det faktiskt växer något i mig och att det ska bi en människa. Den enda, hittills synliga förändringen, är mina bröst som inte tycks ha vett nog att sluta växa…En dröm för vissa, en mardröm för andra 😉

    Jag ska försöka hålla dig informerad och ja, i mitten av mars väntas den lilla/e… Stor kram till du med!

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *