Okej. Det var skitjobbigt att köra dem till flyget. Svinskitbajshelvetesförjävligt var det. Men det var soligt så jag kunde ha solbrillorna på. Det syntes inte hur ont det gjorde.

Och nu svävar de väl nånstans där över Asien medan jag kämpar med sms-beroendet. Jag läser det senaste om och om igen. “I love you! Jag älskar dig!”. Han älskar mig på två språk. Jag som trodde att ingen någonsin skulle älska mig igen, ens på en vanlig svensk dialekt.

Jag är bara enspråkig. Enformig. Rikssvenska pratar jag dessutom. Men jag hann klart mitt M-projekt i tid i alla fall. I bilen ut gav jag honom ett stort kuvert som innehöll 16 mindre. Ett brev för varje dag. 30 sidor tror jag det blev.

Jag har levt med dessa brev dygnet runt den senaste tiden. Varje ledig timme har gått åt till att få dem klara i tid. Och nu känns det så… fan, vad trött jag är på ordet “tomt”… det känns… snopet. Typ.

Well. Han fick mina ord med sig på resan i alla fall.

Det är det bästa jag har just nu. The words.

Köp Efter Morris här:

Prenumerera på nyhetsbrevet: