Och på den femte dagen skulle hon vilja vila sig

Jag ser ett mönster. Man är som en karaktär i ett teve-spel. Man har en viss mängd energi och så hamnar man i slagsmål (läs konflikter) i sin dataspelsvärld (läs vardagen) och för varje gång (läs var tionde minut) bryts energin ner mer och mer. Sen kan man gå till nån svamp och slå på den så kommer det mer.

Det är dåligt med svampar här kan jag säga. I alla fall magiska.

På den femte dagen under en barnperiod har energin sjunkit betydligt. Det är ett mönster, det går igen. En vilodag hade varit på sin plats. För att mamman med ny frenesi tåldmodigt ska kunna vänta på en ettrig fyråring som ska låsa upp dörren. Och för att rösten ska klara av 30 sidor Harry Potter varje kväll. Och för att  hon inte ska behöva psyksomna utan problem framför Bolibompa på högsta volym, samtidigt som någon sitter på henne (det hände igår).

En paus.

Det vore säkert lämpligt för alla inblandade om man istället tog barnen var femte dag. Men vet ni hur många som är inblandade? Hela Sverige för fan! Det finns ett bytesmönster som inte kan ruckas utan att få märkbara samhällsekonomiska konsekvenser. M byter sina barn med S som i sin tur har någon att anpassa sig efter som i sin tur… ja, ni fattar. Min exman är synkad med sin nya och med mig – och hans nya måste synka med sin gamla. Och så fortsätter det. Intill oändlighet.

Och jag tänker inte vara den som drar ut konservburken allra längst ner i stapeln som är så fin och symmetrisk. Jag härdar ut.

Jag ska kolla om jag inte hittar nån slags energisvamp här nånstans. Jag inser nu att jag faktiskt aldrig ens letat.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *