It’s a mans world

Jag behöver byta olja på min bil och bakhjulet kärvar. Tydligen. Aj. Dyrt. Bilar ska bara funka tycker jag. Man ska inte behöva liksom dalta med dem.

Jag klagar inte. Min bil är världens finaste och bästa och har funkat hela tiden. Jag tror det beror på att den får så mycket kärlek.

Så jag klev in på verkstaden strax efter 07.00 imorse. Nyvaken. Trött. Och kanske lite förvirrad. Bakom disken står män. Cirka fyra stycken. Framför disken står två till. De snackar bilar, inte helt oväntat.

En ung kille hälsar på mig och ler och jag upptäcker nästan på en gång att hans tonläge mot mig är ett helt annat än det han nyss hade till en av de andra snubbarna framför disken. Han börjar förklara saker på en annan nivå, lite som till ett barn, om pluppar på oljetråg och filter som renar luften i kupén ”för det är ju viktigt att man får bra luft i kupén när man kör mycket i Stockholm”. Det kostar 250 kronor att få in bra luft där. Och cirka 40 kronor för pluppen på oljetråget.

– Hur långt har den gått?

– Typ 85000 km skulle jag tro.

Han knappar på sin dator.

– Ska vi gå ut och titta lite?

– Eh… jaha… på vad?

– Jag ska kolla hur mycket den gått.

– Men den har gått 85000 ungefär…

– Men vi går ut och kollar.

Vi går ut. Jag drar igång motorn. Displayen visar ungefär 85000.

Men det var bra att han dubbelkollade. Så att det verkligen blir rätt.

Typ.

4 reaktioner på ”It’s a mans world

  1. Och det finns absolut ingenting att sätta emot, om man inte hade råkat vara verkstadstekniker själv och kunde bräcka honom med fackspråk.

  2. Alltså. Jag blir så sjukt provocerad på så många nivåer. Inte minst den ekonomiska. Är redan uppe i 3.500 spänn, men det kan stiga ännu mer på måndag när de plockar bort bromsskivorna och kollar under… Vad göra liksom? Det är ju inte så att man skita i att fixa bromsarna. Känns som en grej man använder då och då. Behöver säkert inte nämna att jag inte har 3.500 kronor liggande nånstans.

  3. Fattar preciiiis hur det kandes nar tonlaget andrades. Haromdagen hande samma sak mig namligen, fast i en kiosk. (Forsta gangen i mitt liv, jag kande mig fan blond. Eller sot.)
    Hade det varit pa bilverkstaden hade jag reagerat som du. Men i kiosken blev jag fnissig inombords och nastan hjulade ut. Jag? En… tjej?? Som istallet for en grov ’pratar med killkollegan-rost’ fick ett fullstandigt andrat tonlage, mjukt och fint plus ett leende. Na va fan. Man kanske skulle bli en cougar?

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *