Denna eviga längtan…

På sätt och vis är väl livet en enda lång längtan, I guess. Det ligger i livets natur. Väntan på något som inte är just nu.

Man längtar bort. Och så reser man bort och efter ett tag börjar man längta hem. Man längtar tills gröna linjen ska komma, efter snön, efter våren, efter sommaren, efter att äta skaldjursplatå nånstans, efter harmoni, godis, nattsömn, jobb, semester, mer pengar, mer tid, mer energi. Många saker man längtar efter kommer kanske inte ens. Andra kommer men går över innan man ens hunnit tröttna. Är jag lite bitter för tillfället? Verkar så.

Just ikväll längtar jag efter M som en besatt. Och mina barn. Jag brukar inte sakna dem så vansinnigt de barnfria veckorna, men ikväll är det jobbigt.

Planen var att lägga sig tidigt och sova bort saknaden. Men den planen sprack när jag somnade på soffan i två timmar efter en heldag med julshoppning på stan. Så nu får jag väl bara gå runt här och känna.

Orutinerat.

2 reaktioner på ”Denna eviga längtan…

  1. Ja fan, känna, det låter farligt. Du får börja sticka i stället. Stickning + teve så är alla kanaler tilltäppta (taskigt av M att ligga där och sprattla i jaccuzzin när du sitter hemma och lider ;-))

  2. Tror kanske att stickning är lite för tålamodskrävande för mig. Just nu ägnar jag mig åt endast tevetittning. Och ja. Han är verkligen taskig. 😉

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *