Så många vuxenbeslut. Så många möjligheter och så mycket osäkerhet som florerar. Jag blir liksom glad och matt på en och samma gång.

Idag hade jag ett oerhört lovande möte. Det var ett möte, inte så mycket anställningsintervju. Och nu kan jag välja att chansa eller fega. Det ligger inte direkt för mig att fega, men när det gäller ekonomi när man är ensam med två kids kan man inte hoppa med lika stor lätthet.

Ändå känner jag starkt att det är det jag är på väg att göra. Det kan bli ren och skär jobblycka. Det kan bli katastrof. Men knappast nåt mittemellan.

Jag kan och vill inte säga så mycket mer än så nu. Frusterande va? Och då är det ändå inte ens i närheten av den frustration jag själv känner.

Och det är väl ungefär här man ska lyssna på sin mage. Och magen säger; gör. Kör. Do it.

Om den har fel amputerar jag den och blir “Kvinnan utan mage”. Det kanske man kan tjäna pengar på i nån modern freakshow, om inte annat.

Köp Efter Morris här:
Prenumerera på nyhetsbrevet: