Gick och la mig 1.00 i natt. Blev väckt 04.00 och medan övriga somnade om startades min hjärna upp på högvarv och det var omöjligt att sova. Låg så en stund tills jag bytte säng, i förhoppningen att det skulle gå bättre utan fyra sparkande ben och fäktande armar runt och på min kropp. Efter ett tag gick jag in i dvala och nästa gång vaknade jag av Julian som satt på sängkanten och undrade va fan jag höll på med.

7.35. Skola om exakt 40 minuter. Och lite som skulle styras upp innan dess… Det är inte likt mig att försova mig. Jag hatar det.

Men. We made it! Tre pers. Frukost. Kläder. Tänder. Ytterkläder. Hela kitet.

Kanske inte så svårt. Men det skedde HELT UTAN BRÅK. Alla behöll lugnet. Även om stresshormonhalten slog i taket när Rufus krävde att få sitta i mitt knä och bli matad, morgonen till ära. Men det funkade. Man kan borsta tänder och ta på sig stumpor och mata fyraåring samtidigt, upptäckte jag. I det här läget väljer jag förnedring före utdragen konflikt.

Ute i kylan var jag tvungen att höja dem till skyarna en stund. Ikväll har jag lovat nån form av liten minigala med prisutdelning för “Bästa barn”. (Föreslog också utdelning i kategorin “Snyggaste Mamma” men fick noll gehör).

Tänker att det kan vara bra för dem att öva så att de inte står alldeles handfallna på Guldbaggen om några år.

Köp Efter Morris här:

Prenumerera på nyhetsbrevet: