Jag var redan förbannad av lite olika anledningar. Jag gick redan och funderade över en kvinnlig vän som inte får jobba 100%. Och över en annan kompis som höll på att undanhållas en löneförhandling för att hon är föräldraledig med sitt barn. Som av en händelse…
Min puls var redan rätt hög när fyraåringen bad att få spela på min dator medan jag lagade mat. Jag surfade in på Spelo.se åt honom och började sen mäta upp basmatiris. När han klickat upp ungefär 39 fönster och lika många spel ber han om hjälp. Jag börjar stänga ner och ser ett rosa fönster fladdra förbi.
Girls Games.
– Vad fan är det här?
Girls Games är spel med namn som Sonia Salon, Nerdy Girl Makeover, Barbaras Spa, Nadia Catwalk Show och Sweetheart.
Jag tror inte mina ögon och börjar leta i menyn. Det här måste vara en del bara, det måste finnas nåt annat. Kollar i menyn som är uppdelad i kategorier.
Cooking Games. Dollhous Games, Dress Up games, Caring Games, Celebrity Games, Baby Games. Adventure.
Ah. Där. Adventure. Äventyr. Pju.
Äventyrsspel för tjejer behandlar såna rafflande ämnen som Caroline Goes To School. Loved Up. The Flirting Game. School Flirting.
Far out, man.
Och nej. Jag provspelade inte. Jag vet inte exakt vad vartenda av dessa spel innehåller. Jag bryr mig inte. Jag vill inte veta. Jag blir inte ett dugg sugen på att ens klicka på nån av ikonerna med rosafluff och jätteögon som ser bedjande och trånande ut. De ser korkade ut. De har inget drag i blicken. Inget jävlaranamma. Jag blir provocerad av att jag som tjej förväntas bli tilltalad av de där äckelgulliga figurerna som vill bli omhändertagna. De är passiva. De väntar på att jag ska ta hand om dem. Jag vägrar.
Kläder i olika könsstorlekar och könsfärger är illa. Det är jävligt illa. Det här är ett snäpp ner i träsket därifrån. Det här är vad våra barn förväntas lägga ner sin tid på – tid som aldrig någonsin kommer igen. Det här är vad flickor ska GÖRA. Först ska de gå till Lindex och klä upp sig, sen ska de gå hem och lära sig lite School Dating. Spela lite Spa-games och lära sig lite om kändisar och cooking och om hur man drar med sin töntiga och felklädda töntpolare på tåget. Sen är de färdiga.
Det här är inte längre det man ska ha utanpå kroppen. Det här är vad man ska ha inuti hjärnan.
Killarna, som gått in på den svarta delen av Spelo.se, sitter å andra sidan vid sina datorer (i lite större kläder från Lindex) och lär sig slå ihjäl på löpande band. De lär sig krafta och samla pengar och rädda världen.
Oj, vad tjatigt. Har vi hört det här förut? Oh, yes. Det har vi. Varför sägs det igen? Och igen. Och igen och igen och igen.
Är inte det uppenbart? För att det FORTFARANDE behöver sägas. För att det finns en sida med “tjejspel” på Spelo.se.
Det måste finnas hopp. Jag vägrar att tro annat. Därför gick jag nyss till en liten bit av vår framtid och hörde mig för.
Han är åtta år och två månader.
– Vad tänker du när du kollar här och ser att det står “tjejspel”?
Tystnad.
– Finns det?
Nej. Det finns inte.
Det är det som är grejen.
Köp Efter Morris här:
Säger bara en sak om detta: fy faaaan vad trött man blir! Och samtidigt, så kan man ju liksom inte låta den där tröttheten, mattheten ta över och bli till likgiltighet. När min son frågade mig häromdagen om varför det finns något som kallas för “tjejspel”, så ledde det fram till en liten diskussion oss emellan om det här med könsuppdelningar som finns lite här och var i samhället: kläder, leksaker, färger som anses vara för tjejer respektive killar osv. Jag försökte förmedla till honom att det finns folk som faktiskt TYCKER att killar och tjejer är så pass olika att de måste hållas isär med en massa olika attribut. Men jag sa också till honom att allt det här tramset med olika spel eller leksaker beroende på kön, ofta kan ha med tillverkarnas vinstintresse att göra: de tjänar pengar på att tillverka olika leksaker till pojkar respektive flickor. Fan trot om man inte nånstans kan klämma in en liten gnutta feminism OCH socialism i ungstackarn… 😉