Tre, två, ett… grillspett.

– Hur många gånger har vi gjort det här nu? frågade M när vi skulle skiljas åt idag.

Ingen av oss vet. Och det verkar inte vara särskilt betydelsefullt heller, för det är lika sjukt jobbigt varje gång. Det blir ingen vanesak. Det är bara att gilla läget, dra ett djupt och vuxet andetag, räkna ner och gå ut genom dörren. Hej då.

Och in i nästa värld. Där man hälsas med:

– Hej mamma! Jag är ett grillspett!

Den världen.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *