Vi var på fest i lördags. Jag hade svinkul och pratade med massa roliga människor. Ibland blir det liksom bara så bra. Igår var det segt, kan vi säga. Jobbade lite, hyrde två filmer och när jag skulle byta möbel från soffa till säng vid 22.30 hade jag ont i ryggen. Sån sorts form av liggsår hade utvecklats.
Och nu har jag bara så himla svårt att fylla mig med energi igen. Och världen hjälper inte direkt till.
Planerna för kvällen fick revideras och jag kommer nu att sakta dö av längtan efter M som åker bort. Och pappa ringde från torpet och upplyste mig om att pumpen frusit sönder där. Det är jämngrått ute. Mitt fönster har en stor äcklig fläck efter jätteduvan som krockade med min lägenhet igår (jag höll på att dö där i soffan, jag fick till och med resa på mig lite för att kolla vad det var som small… den dog inte, men den raglade en stund på marken nedanför, jag kände viss samhörighet med den just då) och nu varvar jag jobb med att stirra på den äckliga fläcken och konfrontera mig själv politiskt; är det okej att köpa fönsterputstjänst eller inte?
Kanske man får energi av att putsa fönster? Eller en promenad? Eller ännu mer jobb?
Jag vet inte. Jag hade gärna sett att det fanns en laddningsstation för förtappade själar. Nån sorts mänskliga startkablar.
Yes. Det skulle man ha.
Köp Efter Morris här:
Tjenixen. Hoppas den nya dagen levererat startkablar. Annars här ett meddelande från präktigheten: en promenad är alltid bra (även om det känns urtråkigt och du nästan blir arg av att gå). Sätt upp en bild av M och barnen över duvfläcken så får du något trevligare att titta på. Kram.
Jag gjorde det enda rätta, jag bytte håll i soffan. Då syntes inte fläcken. Sen gick jag ut och sprang. Sen vände det. Kram!