Svävande clown

Det ser ljust ut. Där borta och här precis bredvid mig. Alldeles framför. Det glimrar och glittrar och sprakar, sånt där prasslande fräsande ljud som uppstår när man tänder ett tomtebloss. Sånt som brinner kort och just därför är så flyktigt vackert. Man vill ta på det, bara för att känna hur det känns. Men det går inte att röra. Det glöder. Och sen blir det kallt.

Men så länge det gnistrar. Beauty.

Min potentiella arbetsgivare… Det kanske funkar. Det ser ljust ut. Jag fyller en funktion, jag har en mening, en talang, en kunskap som betyder något. Herregud. Svävar i det.

Snart får jag en systerdotter. Snart. Så stort och magiskt. En till sån som man får vara med om. Sväva. Högt ovanför.

Sjunde himlen och molnen här uppe är så mjuka och välvilliga. Omkring. Svävar. Mitt i det.

Det lilla, men ack så viktiga och symboliska, duschprojektet på torpet. Inte ensam, utan två. En effektiv projektgrupp som leder varandra och jobbar i lagom takt utan anklagelser eller misstankar eller prestige. Utan trötthet och rädsla. Och ikväll svävar projektgruppen iväg på konsert. Vi kan säga att det är en form av teambuildningaktivitet.

Och var fan kommer clownen in?

Ja. Det kan ni ju fundera på.

M vet.

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *