Bubblan

Det var några tunga dygn för ett par veckor sen nu. Det var jobb. Det var barnbeslut. Och det var allmänna bekymmer.

”Det allmänna” hade väl främst med min skalle att göra, men det kom ut på fel sätt och med fel metod. Och plötsligt hade det fått nån spin-off-effekt och hela världen gungade till. Jag kände att det kanske var dags att gå upp i rök under en gammal filt. Det enda som hindrade mig var att jag vid det tillfället faktiskt inte hade tid. Det är mycket nu.

Mycket i ”det allmänna”. Så att säga.

Och jag har inte haft tid att gå under, sen dess. Vilket kanske var tur, för nu är det precis tvärtom.

Den senaste veckan med M har varit som att gå bredvid ett handhållande par och vara avundsjuk på att de ser så inihelvete lyckliga ut. Tills man upptäcker att det är sig själv man ser. Den lättnaden.

Det är som att de här två hjärnorna är gjorda för att funka ihop, även om det ibland krockar eller blir nån sorts tillfällig överhettning. Det verkar inte finnas några gränser. Jag överdriver inte. Vi triggar varandras kreativitet med ett evigt, och på gränsen till tröttsamt, ja-sägande.

Jag älskar vad det här gör med mig. Modet. Tron på möjligheterna. Min negativa sida håller på att skrumpna ihop helt, tror jag. Han har fått mig att se att den enda som egentligen stoppar mig är jag. Och jag har förstått att folk som gör saker, drar igång grejer, skapar och kör på – det är helt vanliga människor. Jag tror inte jag fattat det förrän nu.

M. Jag älskar allt vi gör och kommer att göra. Det här är bara början.

Jag älskar dig.

Och jag älskar den du gör mig till.

4 reaktioner på ”Bubblan

  1. Hallå där, sitter och läser ikapp, framifrån och bak. När jag läser det här blir jag så rörd och glad. Ni två är två människor som jag bryr mig väldigt mycket om och jag tycker det är fantastiskt att ni båda kan få göra varandra bättre, så som ni uppenbarligen gör. Den där kreativa samvaron som är så svår att hitta, den har ni. Det är fint. Kram!

    • Jag blir så rörd så jag inte kan svara nåt bra. ”Göra varandra bättre” skriver du. Det är precis så. Som vanligt sätter du orden så bra. Jag har många usla sidor, som exakt alla andra. Men ihop med M så är det som att de inte får samma spelrum som innan. De blir liksom ointressanta. Svårt att förklara. Lite som ett barn vars negativa beteende man ignorerar när man höjer de positiva bitarna – långsamt slipas de värsta topparna av det dåliga beteendet bort, för de behövs inte mer. Har liksom inget användningsområde, ingen funktion.

      Man är väl som en unge, helt enkelt.

      Om vi snackar om en allmän ny mognad, eller en tillfällig topp har jag dock inte svaret på. Men visst är det väl så att alla framkallar olika saker i en. Och just nu ser jag bara färgfoton som framkallas.

      Puss! Fina du.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *