Att mäta ett hem

Borta är lika bra som hemma, om borta är som ett andra hem. Hemkommen från vännerna i Kisa måste lägenheten återerövras lite grann. För ibland blir jag förvirrad och vet inte var jag hör hemma. Hos M? I Trosa? Torpet? Radhuset i Kisa? Syrrans soffa (fast det var ett tag sen nu)? Bilen?

Det kanske inte är viktigt? Det är i alla fall inte lika viktigt längre, inte som det var den 7 maj 2010 när jag flyttade in på Tämnarvägen. Flyttade in i mitt nya liv.

Så när vi kom hem igår kom söndagsångesten. Började plocka ihop barnens prylar inför pappaveckan och när de där kassarna står där varje söndagkväll gör det ont att gå via hallen. Dessutom hade Julian en matteläxa som skulle göras. Redan i andra klass är matteläxorna en utmaning för morsan som har svåra matte-trauman bakom sig.

Läxan gick ut på mätning. Hur brett är ett dörrhål? Hur bred är en säng? Vi hjälptes åt att mäta (hade naturligtvis bara ett sjuhelvetes vattenpass att mäta med) och han skrev och skrev.

Sista uppgiften; hur många möbler i vardagsrummet är så stora att man måste vinkla dem för att få ut dem genom dörren?

Jag tänkte på det vardagsrum där jag är uppväxt. Det ser inte helt ut som det mina barn har och jag har aldrig behövt reflektera över möbler som bärs in och ut – för de har alltid stått på samma plats. Och då tog söndagsångesten ett stort kliv uppåt. Trycket i bröstet. Trycket utifrån. Och mitt eget samlade tryck för att pressa bort allt.

– Det är soffan såklart. Och sen… sängen. Den måste man vinkla. Sen har du inga fler stora möbler va, mamma?

Han låg på golvet och skrev och skrev. ”Mammas säng”.

Sängen ja… Jag har en säng i mitt vardagsrum, för jag har inget eget. Och nej, jag har inga fler stora möbler för det får inte plats.

Senare la vi oss i den, alla tre. Läste ett helt kapitel i Harry Potter. För att jag hade glömt packa boken när vi reste. Och för att förlänga söndagen med några dyrbara minuter.

Och då insåg jag att det inte spelar så stor roll att sängen råkar stå i ett vardagsrum. Så länge vi tre får plats i den och så länge den står i vårt eget hem.

Just nu bryr jag mig inte heller om vinkeln på den om den ska bäras ut, för det kommer inte ske än på många många år.

Det här är hemma.

Det här också.

2 reaktioner på ”Att mäta ett hem

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *