Det självgoda inlägget som kom av sig

Här kommer det. Det självgoda inlägget som jag inte ens själv pallar med…

Om jag levde ens tio procent av mitt eget liv at the moment så skulle jag vara nöjd. Jag vet inte om det är något jag förtjänar, men det går inte att bortse ifrån – jag har det bra. Bra är dessutom tilltaget i underkant.

Nej. Fan. Jag orkar inte. Jag orkar inte vara självgod. Fast just nu har jag så sjukt lite att klaga på. Skulle kunna skriva elitistiskt om alla urtvättade t-shirts och foppatofflor inne i Vingåker. Eller om hur jag bara SKITER radikalt i att återvinna här på landet – bränner allt och kastar allt som inte brinner. Dricker för mycket vin och bryr mig inte ett skit om hur det smakar – jag bara konsumerar. Eller ett prettoinlägg om hur jag klarar ensamheten så fint, fast jag blir galen efter en timme och andas ut för varje förslag om besök jag får. Skulle kunna skriva om hur underbart det är att ta en paus från allt, skriva på boken och bara ”vara”.

Men det hade varit bullshit.

Jag provade att jogga idag. Tog Sörmlands största hink vatten över huvudet och trodde jag skulle klara 8 km. Eller nåt. Ville lägga mig i ett dike och dö ganska omgående och låtsades att jag har nån vinnarskalle i vissa backar. Det gick upp för mig rätt snart – det är för att slippa den här skiten som mänskligheten uppfann cykel, häst och vagn och bil liksom. För att slippa harva runt i Adidas och lida. Allvarligt. Jogga. INTE min grej. Det är inte min grej att ha tråkigt. Och det är INTE så att det är nåt som helst härligt med miljön när man samtidigt håller på att dö – tvärtom. Alla hagar och kor och skit. Så SJUKT fult. Man vill bara hem till asfalten.

Sen kom M med sina barn och vi har lirat badminton delar av kvällen. Förutom att utrustningen sög *piiip* så inser jag att jag måste ha boll för att det ska funka. Annars får jag hålla till på gymmet. Kofritt och inga rapsfält att förhålla sig till.

Well.

Det var ett försök att göra bitter skit av det lilla som är uselt just nu. Annars är livet så genuint fint att jag inte tror att nån är intresserad av att läsa om det. Så jag väntar tills jag har nåt mer äckel att skriva om.

För det är väl så. Bra är ospännande. Dåligt däremot – är bra. Jag får jobba på det.

Just nu får jag jobba rätt hårt, tror jag. För utsikten från köksfönstret är för vacker. M’s röst från övervåningen när han läser för sina barn, är för fin. Musiken för känsloväckande, vinet för gott och själen för läkt.

Jag får skärpa till mig.

En reaktion på ”Det självgoda inlägget som kom av sig

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *