Just nu. Jag håller mig i bakgrunden. I bakgrunden av allt. Tittar på. Och gömmer mig. Duckar lite. Det är som att jag fått ett lager gladpack runt mig, som hindrar nya tankar från att komma in och samtidigt tvingar mig in i gammalt.

Många minnen som bubblar. Kroppsminnen. Dofter som tar mig tillbaka, löv som faller precis som då. Vågor av självförakt, rädsla, panik. Oduglig. Är liksom över. En för mycket.

Det gör ont utanpå huden. Nån sorts längtan. Inte möjlig att definiera, omöjlig att formulera. Men den skriker i mina öron. Som hårda skall.

Men det märks inte. För så får det bli.

Det interna kaoset, den externa okoncentrationen.

Så växlar jag däremellan.

Tills det går över.

Köp Efter Morris här:

Prenumerera på nyhetsbrevet: