Om jag har tur…

Om man har haft en barndom, vilket många vuxna har, är det svårt (kanske eventuellt omöjligt?) att inte jämföra den med sina egna avkommors, i den händelse man råkar ha sådana. Jag kan inte i alla fall. Det går inte att tänka bort kärnfamilj, småstad, hundraårigt gammalt snett hus, mumindalen-trädgård, frihet och ett liv utan cykelhjälm. Skidåkningen och teatern blir också sjukt svårt att förtränga. Somrarna i båten… det blir fan klurigt alltså.

Det suger sig fast. Hur det var. Hur allting funkade.

Mina kids då? De kommer till exempel tro att torkstället är en möbel. De kommer att tro att ett förvaringssystem inte alls köps på Ikeas Spara & Förvara-avdelning – utan istället helt byggs upp kring en ständigt pågående logistikfest i hela lägenheten. Skåp och lådor funkar bara i sin ursprungsform när både smutstvättkorg (läs:hörnet bredvid tvättmaskinen på det platsmattsbeklädda golvet i badrummet), tvättmaskin och torkställ är knökfulla till sina breddar, och folk om bor i lägenheten helst tar på sig tre par skor var samt fyra tjocktröjor och minst två jackor innan de går ut för dagen.

De kommer tro att dammsugaren är något man ställer in i skåpet bara när man får gäster.

De kommer tro att en middag som äts på över 15 minuter är nån slags lyxmåltid och att ingredienser som man gör mat av växer i frysen. Att ”korv med bröd faktisk också är middag” och att varma mackor är samtidens söndagsstek. De kommer att lära sig att chips både kan vara ”LIVSFARLIGT, MAN BLIR FET I ÅDRORNA!” men på samma gång ”inte är så himla farligt”, beroende på trötthetsgrad hos mamman.

De kommer tro att definitionen av grönsaker är gurka och burkmajs och att det är okej att skälla ut såser och soppor som skär sig. De kommer överhuvudtaget få med sig att köket är en ganska deprimerande plats, förutom när det fylls med vänner, vin och samtal.

De kommer kunna en del om humörsvängningar och förstå effekterna av ett gammal vältränat magstöd. De kommer leva sina liv i tron att schlager helt enkelt inte fungerar att spela på vissa Spotify-konton. Städning kommer de inte veta så mycket om. Fönsterputs kommer de inte känna till överhuvudtaget. De kommer inte veta så mycket om vad man har garderober och sånt till och tycka att det är rätt praktiskt när saker ligger framme för bättre översikt.

De kommer förstå att jobb är viktigt och oerhört svinkul och att det går att utföra praktiskt taget var som helst. På gott och ont.

Men om jag har tur – OM – så kommer de också lära sig att vuxna är långt ifrån perfekta. Om jag har tur har de vetskap om att livet inte är konsekvent och rättvist, men att det är sånt man får lära sig att förhålla sig till. De kommer förhoppningsvis att lära sig att drömmar kan slå in och att de själva kan bestämma att de ska göra det. De kommer att lära sig att se saker med distans, att filosofi kan rädda liv och tankar och att snällhet är den bästa vägen framåt. Att det tar tid, men att det lämnar virvlar i själen. De kommer att lära sig att kvinnor och män kan vara lika starka – och lika svaga – och att alla får älska precis hur som helst. Och att alla människor är värda prick lika mycket. PRICK.

De kommer lära sig att vänner betyder allt, att de aldrig någonsin är ensamma och att empati är ett sätt att leva.

De kommer veta att ingenting någonsin blir som man har tänkt sig, men att det blir skitbra ändå.

Sen kommer de lära sig att filmen En kärlekshistoria summerar det mesta och att gud inte finns, men att Jocke Berg är så nära man kan komma.

Den informationen får de på köpet.

Jag hoppas att det går ut på noll. Typ.

Annars är jag rökt.

7 reaktioner på ”Om jag har tur…

Lämna ett svar

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *