Lägger ner min pensel

Alla har åkt och jag drar det sista penseldraget. Den vita färgen lägger sig i tjocka blanka lager och tränger sakta in i det väderbitna träet. Gör det röda ännu rödare och döljer sanningen. Älskade centimetrar på en stor oviss jord.

Nyss: röster och träskor i grus. Dova ljudet av bildörrar som slås igen. Nu: grannens gräsklippare och mitt stönande där jag klättrar omkring på ett litet tak med livet som insats. Man är ju inte 25, som det brukar heta. Inte till kroppen i alla fall.

Sätter mig på pallen och betraktar mitt verk i några tysta minuter. Det drar i kroppen av rastlöshet. Den är inte van vid ensamheten och behöver några timmar på sig att vänja sig. Kanske ett dygn eller så. Jag vet att det kommer, men just nu sjunker hjärtat sakta till botten för vad är poängen med ett hus utan människor i det?

Tittar på händerna som är bruna av solen och fläckiga av vit vattenburen färg. Mellan färgfläckarna rynkar sig huden i ett 47-årigt landskap. Berg och dalar av upplevelser. Händer som tröstat och hållit, som dunkats hårt i kuddar, som fått stickor och sår, som doppats i ljummet sommarhav och som begravt förtvivlan och dolt skratt. Som varit små och blivit stora. Som spikat, rensat ogräs, hackat lök efter lök efter lök och bytt tusen blöjor.

Fingrar som skrivit miljoner bokstäver. Formulerat ord. Varit budbärare åt en förvirrad hjärna.

Lägger ner penseln, tar fram datorn för första gången på veckor och skriver det här. Provar om jag fortfarande kan. För varje månad som går blir jag alltmer osäker på den saken. Ändå verkar det en omöjlig sak att sluta med.

En omöjlig sak.

Så jag fortsätter väl då.

Som den envisa jävel jag tydligen är.

En vacker dag kanske det blir nåt.

Om det inte redan hänt.

6 reaktioner på ”Lägger ner min pensel

  1. Fick panik nu, när titeln indikerade att du skulle sluta, lägga ner bloggen. Jag hoppas du förstår att du inte kan göra det. Det spelat ingen roll om inläggen kommer glest, bara de inte upphör helt. ♡

    • Nej! Stackare… förlåt. Det var tydligen raka motsatsen. Även om jag leker med den tanken från och till, som du vet, så verkar det vara svårt att lägga ner ha ha! Förlåt att jag skrämde dig. <3

  2. Jag tappar nästan andan, du skriver så jäkla vackert. Beskrivningarna, känslan, orden – jag vill bara läsa mer. Sluta inte, snälla❤️

    • Fina människa… tack kära du. ❤️Så mycket tvivel som äter mig ibland… Men era ord och pepp gör ju att själen smälter. Tack.

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *