Vaccin

Han går upp över gräsmattan och han är min pappa. Kanske inte samma som förut, men ändå min. Jag är räddare nu än då. Rädd för att han ska snubbla och falla, rädd för allt som kan hända.

Allt som kommer att hända. Jag vill inte vara med om det.

Han är stark och han är skör. Det har han alltid varit, men det syns mycket mer nu och jag vill att han ska leva i en evighet, mycket längre än jag.

Jag vill aldrig att han ska försvinna och jag minns en dröm som jag hade.En dröm jag hade som barn.

Han stod på isen på ån som rann utanför huset där jag växte upp. Den ån frös nästan aldrig, men i drömmen hade den ett tjockt lager av is och pappa stod där i sina badbyxor. Plötsligt. Som om det var sommar. Han stod där barfota i snön, som om inget hänt. Och jag vinkade från fönstret på övervåningen. Han höjde handen tillbaka.

Han såg mig. Och dök ner i vaken framför honom, ett djupt svart hål i isen, och försvann i det mörka.

Jag ville inte att han skulle försvinna. Jag sprang ner för den snirkliga trappan, men det tog en evighet och mina ben var så korta. Jag sprang och sprang nerför trätrappan, ut i trädgården. Barfota över gräsmattan fortsatte jag.

Gräset var varmt och grönt, fast pappa stod på isen.

När jag kom ner till åkanten var han borta.

Jag stod och tittade mot isen, mot hålet. Väntade på att han skulle komma upp igen.

För pappa var odödlig.

Snart skulle han komma upp igen. Jag väntade. Och väntade.

Sen vaknade jag.

Nu ser jag pappa igen, med en spruta i armen. En räddande, läkande spruta och jag ser honom gå över gräsmattan. En lufsande gång. Hans gång. Min gräsmatta.

Han pekar och ropar på mig och jag springer och springer och springer.

Och springer.

Vad vill du, pappa?

”Vi behöver dra upp en kabel här. Jag behöver mäta hur mycket jag ska beställa.”

Han är kvar. Min pappa. Min elektriker. Mitt livs skratt. Den roligaste jag vet. Han som kan alla fåglar utantill, som har stora händer och som har varmaste hjärtat utan att veta om det. Han som bryr sig om att vi bygger ett gästhus så att han kan komma och hälsa på så ofta det går.

Han som bär på min historia utan att veta om det.

Vi lurade det svarta hålet.

Den här gången.

Jag vill rädda dig alla gånger, pappa.

6 reaktioner på ”Vaccin

    • Månna! Skickar lika många tillbaka: ❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤❤

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *