Frida Spikdotter Nilsson

… att det här ska vara min blogg. Tanken är att den som är intresserad ska kunna kolla in vårt liv lite på håll. Hur ofta den uppdateras kan ingen svara på i nuläget, allra minst jag. Kommer förmodligen bero på hur kul det är och vad som händer, om det händer. Helt säkert kommer man kunna läsa om oss. Vardagen, barn, jobb och en hel del allmänna åsikter om diverse mellan himmel och jord. Jag avser också att utveckla och återvinna lusten att skriva, skriva, skriva… som avtagit något den senaste tiden. Sedan det blev ett måste att skriva nyttotexter. Välkommen, den som vill. … att det här ska vara min blogg. Tanken är att den som är intresserad ska kunna kolla in vårt liv lite på håll. Hur ofta den uppdateras kan ingen svara på i nuläget, allra minst jag. Kommer förmodligen bero på hur kul det är och vad som händer, om det händer. Helt säkert kommer man kunna läsa om oss. Vardagen, barn, jobb och en hel del allmänna åsikter om diverse mellan himmel och jord. Jag avser också att utveckla och återvinna lusten att skriva, skriva, skriva… som avtagit något den senaste tiden. Sedan det blev ett måste att skriva nyttotexter. Välkommen, den som...

En Rufus är född. Välkommen till oss. Tvingade David att ta en bild. Så kan smärta se ut. Men så kom han ut och ontet försvann. Kvar fanns bara mys. Maten var ingen hit den här gången. Men torra mackor är inte heller fy skam. Den första blöjan byts. Rufus spanar in det vackra halsbandet som jag fick av David efter förlossningen. “Continuity” av Georg Jensen. Symbol för vår familj och livet som fortsätter. Magen är borta. Det är sant. Slöingen försöker äta så gott han kan. Svårt när man är medtagen. Hos pappa. Efter 12 timmar på förlossningen ville vi åka hem. Det fick vi också efter att ha lovat både barnmorska och läkare att hålla koll på att vårt barn inte gulnade. Bröderna möts för första gången. Då var man inte så kaxig som förälder. En liten i vagnen. Hur söt som helst. Och...