Frida Spikdotter Nilsson

Om hon försvinner så dör jag

Tystanden hörs genom motorljudet. Jag ser den, jag ser att det är tyst, för träden är alldeles stilla där de står utmed grusvägen. Det finns inga löv ännu, men grenarna rör sig inte. Allt är stilla precis utanför vår hastighet. Jag har längtat efter det här. Sen vi flyttade till betongen har jag saknat mina fåglar och det vet han, han som  kör. Han som alltid vill göra bra. Han vet att jag har en längtan och han kör mig, okommenterat. Han vill göra bra och förflyttar mig till rätt plats. Det är den typen av kärleksförklaring. Den är också tyst, precis som skogen. Och så träffar vi vänner i den här konstiga tiden, utomhus, på håll men så klart lika nära som vanligt – eftersom det är massor som är annorlunda men på samma gång så väldigt mycket som vanligt. Vi sitter där och fryser och pratar om det självklara, det som inte går att bortse ifrån. Och jag är så less på att prata om just det, men det går inte att undvika, för det måste pratas om. Och citronfjärilarna i solen utanför bilfönstret. Deras ängsliga vingar. Kastas hit och dit i vinden. På väg till dasset ser jag en annan fjäril, en mörk med gräddvita, skira kanter och blåa skimrande fläckar. Jag vet direkt men när jag kommer in frågar jag ändå efter fjärilsboken för jag måste se. Det kan inte...

Läs mer

Den kreativa dimensionen – en tröst i det svåra

Skrev om corona-oron och kreativiteten för Motivation.se. “Utöver oro, ovisshet och frustration tränger sig också rastlösheten på. En del av det vi brukade fylla vår tid med så här års rycks bort och behovet av att fylla på med annat bubblar upp. För hur mycket kan man scrolla flöden och uppdatera nyhetsappar innan man faktiskt börjar inse att det gör mer skada än nytta?”  Världen är i ett konstigt tillstånd och är det något som människan har svårt att hantera, så är det frågor utan svar. Det är liksom inte vår grej, menar Frida Spikdotter Nilsson, expert inom kreativ...

Läs mer

Jag skulle lika gärna kunna överleva

Jag tänker på döden. Jag tänker på att döden ganska säkert inte alls är som på film när den kommer. Den kommer förmodligen liksom bara, från ena minuten till den andra, och så poff är det över. Ganska odramatiskt. Jag föreställer mig att den bara händer, ganska okommenterat. Det är allt som händer efteråt som är själva grejen. Någon försvinner men resten blir kvar. Och det där med att bli kvar… Vaknar om nätterna i vårt nya sovrum med de ljust gröna väggarna. När vi målade dem kändes det väldigt viktigt, den gröna tonen, att den blev rätt. Nu är det skönt att det är gjort, men det känns avlägset att det fanns en tid när vi spenderade flera timmar med att bestämma oss för just den färgen. Var det onödiga timmar? Jag menar, nu när det ändå kanske tar slut. Var det verkligen det jag ville lägga min tid på? Jag har skrivit ner de viktigaste koderna och egentligen borde vi gifta oss lite snabbt, men det blir nog svårt att få till nu för man vill ju helst ha en sjuhelvetes fest i så fall. Och går inte det kan det lika gärna vara. Men rent juridiskt borde vi ha… ännu en sak i högen av alla saker som vi skulle lagt tiden på istället för att till exempel… tursamt nog kommer jag inte på så himla många saker...

Läs mer

Mars 2020: Glöm det värsta för en stund

Hej medmänniska! Sitter här och väger orden och det enda som kommer upp som inledning på det här nyhetsbrevet är: ”Jag är 47 år och jag längtar efter min mamma.” Är det inte så vi alla känner just nu, oavsett ålder? Har aldrig känt mig så liten på jorden som nu. Det är svårt att skriva i stormens öga utan att smeta respektlöst med texten. Tillvaron vibrerar av så mycket galenskap och oro – min egen och andras. Den skymmer sikten. Vi växlar fokus mellan den verklighet som är nu – och den som var förut, när allt var...

Läs mer

Livet är skört, men det är det enda vi har

Känner hur psyket går in och ut ur ångesten, den går liksom inte att bära hela tiden. Det är som att jag måste ställa ner den ibland, vila armarna och ta en paus. Glömma för en stund. Varva seriösa presskonferenser och tunga artiklar med ett avsnitt av Bäst i test. Men allt oftare kommer det över mig att allt det här är på riktigt, även om det känns som att jag står bredvid och betraktar alltihop. Middagar ställs in, planer revideras, möten skjuts på framtiden, försök att umgås går i stöpet. ”Vi ses när det blåst över.” Blåst över....

Läs mer

Senaste kommentarer


Prenumerera på nyhetsbrevet: