Det drar ihop sig nu. Det finns snart inga ursäkter som riktigt håller. Jag kommer behöva deklararera. För tvåhundra år sen fick jag ett papper av mäklaren med siffror från vår lägenhetsförsäljning som gjordes i februari förra året. Det pappret skulle jag behöva ha nu. Det, och några andra.

Papper är oftast vita, platta och rätt lika varandra. Det som skiljer dem åt är i regel det som står på dem. På ett kan det stå “Årsbesked” till exempel. Det är inte samma papper som det som det står “Faktura” på. Det är olika saker. Det finns oftast fler papper med ordet “Faktura” på än det finns sådana med texten “Årsbesked” eller “Party” på.

Om man är organiserad finns det en uppfinning som heter pärm, men den funkar bara om man löpande förser den med dessa papper. Helst i en inbördes ordning. Om man inte gör det, blir egentligen uppfinningen pärm bara något som står och tar plats i en hylla. Något som gör ägaren glad när hon läser “Viktiga papper” på ryggen, men ack så besviken när hon tar ut pärmen för att upptäcka att den texten inte betyder något alls, mer än en god intention. “Tom pärm” hade varit mer adekvat.

Fuck pärm.

Okej. Jag vet inte var nåt viktigt papper finns i hela världen, det ligger högar överallt – en mix av reklam, bra idéer, skolpapper och ren skit. Och jag rensar och rensar och nu är jag lite paniksvettig eftersom jag verkar ha rensat så himla bra.

K5. Jag mår tjyvens bara av ordet och syrenivån sjunker. För mig är K2 samma sak. Att bestiga K2. Deklarera. Same shit, different siffra.

Ett steg i taget nu för att inte drabbas av den vita paniken. För det första; jag vet i alla fall var själva den där deklarationslappen är. Den har jag koll på. Bra.

För det andra; vi skjuter upp allt till efter påsk.

Köp Efter Morris här:

Prenumerera på nyhetsbrevet: