Det är lite motigt nu. Datorlös. Sömnlös. Hopplös.

Jag har inte sparat kvittot på datorn och har bytt bank sen jag köpte den så det är tveksamt om jag kan få ut nåt kontoutdrag. Felet som uppstått täcks av garantin. Om man har kvitto. Nu sitter jag på barnens gamla och klickar mig fram i 1992 års tempo.

Igår var jag på släktfest och fick gång på gång tala om, för de som inte redan visste, att jag skilt mig. Och sen fått sparken. Kändes sådär. En av de äldre kvinnliga släktingarna blev bestört när jag berättade att jag numera var skild.

– Men Frida då… det var väl onödigt.

– Jo, så kan man ju se det. Men det var ju inte bara mitt beslut och jag kan säga att det är nog det bästa som hänt mig, inser jag nu.

– Jaha. Men så tråkigt. Ni ger ju upp så lätt  er generation.

Jag sneglade lite på hennes man som stod lite längre bort och sa inte “Jo, men ni härdade ut ser jag. Det var väl tur.”

Sen ramlade Rufus ner från en barstol. Vet inte om det var smärtan i rumpan som gjorde att han sen inte sov på hela natten. Just nu är jag så trött att jag känner ett lätt illamående sväva runt i bröstet.

Och nu har jag tusen måsten. Söka ett jätteintressant jobb. Åka till en Swedbank och försöka få ut ett kontoutdrag. Åka och lämna in datorn och övertyga dem om att det är syndast i hela världen om mig. Installera ett Wii-spel innan ungarna kommer hem.

Det är sjukt krävande att vara arbetslös.

Köp Efter Morris här:

Prenumerera på nyhetsbrevet: