Jag kan inte sova av olika anledningar. Hjärtklappning är en av dem (det blir så ibland these days). Regelbundna höga ljud i samband med inandning är en annan. Säger inte mer än så.

Så jag satte mig ner för att skriva. Det gick bra. Faktiskt. Jag har en del idéer som ploppat upp senaste dagarna.

Sen tröttnade jag och började slösurfa på Facebook men de flesta hade gått och lagt sig och de som var vakna verkade inte helt nyktra (man ser sånt på stavningen, bland annat).

Då gjorde jag nåt jag nästan aldrig gjort. Jag började läsa bakåt i bloggen. Klickade på september 2009 och började läsa mig fram i min egen text. Ögonen ömsom tårades, ömsom log genom alla dessa minnen. Fruktansvärda. Ondskefulla. Aj som fan. Vissa meningar drog mig helt tillbaka, rakt in i smärtan. I andra kunde jag känna min egen styrka. Har jag gjort det här? Är det här jag? Har jag kommit därifrån och hela vägen hit? Sitter jag på min egen soffa, i min egen bostadsrätt med min egen dator i knät och lyssnar på snarkningarna från världens finaste M? 

Är det här mitt liv? Är det verkligen det?

Ja. Det är mitt liv. Mitt fantastiska liv.

Har klockan blivit 00.30 i mitt liv?

Ja. Det har den tydligen. Dags att gå och och försöka sova. Jag har ett M att uppvakta på födelsedagen imorgon bitti.   

God natt.

Köp Efter Morris här:

Prenumerera på nyhetsbrevet: