Imorgon åker jag, och några till, till Björkliden på konferens. Så nu blir det tyst några dagar, om jag inte snubblar över en uppkoppling. Eller dras till en, driven av det enorma bloggbehovet. Man kan aldrig så noga veta.

Väskan är packad, med vad vetefan. Jag är så less på att packa att jag knappt reflekterar över vad jag lägger ner längre. Förhoppningsvis är det nåt användbart.

Men skit samma. Jag delar stuga med två personer som hållit mig under armarna hela hösten och fortsätter att göra det gång på gång. Så om jag glömt en och annan pinal så kan jag lova att det spelar mindre roll.

Ta hand om er. Och låt aldrig dom jävlarna ta er.

Köp Efter Morris här:

Prenumerera på nyhetsbrevet: