Fullkomligt underbar morgon. Fullkomligt. Vaknade pigg, innan klockan ringde. Vi låg kvar i sängen alla tre en stund och pratade. Inget gnäll. Alla åt, alla klädde på sig, alla var som små lyckoknyten. Rufus skrek inte i falsett när jag lämnade. Vi hade gott om tid. Vi såg varandra, alla tre.

På väg mot skolan blev Julian sur, minns inte varför.

– Mamma, jag ilskar dig… Det är när man liksom tycker om någon jättemycket och älskar den men just för tillfället är lite arg på den personen. Då ilskar man den. Jag ilskar dig mamma.

Tårarna brände. Fast på ett bra sätt.

Och jag tycker att min son är ett geni med ord. Vi beslutade genast att det är ett nytt och bra uttryck som vi ska använda när vi känner precis exakt så.

Mitt fina, kloka, älskvärda barn. Det finns ingen som du.

Köp Efter Morris här:

Prenumerera på nyhetsbrevet: