Det verkar som att jag har köpt en våningssäng till ungarnas nya rum. För 300 spänn. Och vips så blev den förestående flytten med ens lite verkligare. Plötsligt blev det sanning och de där bilderna i mäklarens visningsmaterial förvandlades liksom till riktiga rum. Som är mina. Mitt hem. Mitt ansvar. Min frihet.

Men just nu är jag inte där. Just nu är jag på torpet. Har precis gjort lite kaffe och sitter på stentrappan i solskenet och tittar på mina tulpaner som överlevt både sorkar och rådjur (ni hör ju själva vilken osannolik dröm jag befinner mig i!). Jag har klippt gräset och varit inne i Vingåker och bunkrat öl, sinnessjukt mycket god mat och svindyrt vin.

Och snart kommer alla ni €“ då menar jag ALLA (i drömmen ingår att ni kan tänka er att sova under bar himmel i skogen, den som är min och som bonden inte huggit ner) €“ som varit vid min sida genom de gångna månadernas helvete som nu blivit till himmel, tack vare er.

Alla ni som lyssnat, pratat, kommenterat, torkat tårar, kramat, ryckt upp mig, puttat mig i rätt riktning, stöttat mig, hållit min hand, övertygat mig om att jag klarar det, att jag är bra, att livet kommer vända. Snart står ni allihop i min trädgård. Det är trångt, för ni är många. Och i syrénbersån har jag dukat upp drinkar, snittar och ett överflöd av färska frukter och kärlek.

Sen dansar vi hela natten under de kulörta lyktorna som jag hängt upp i skogsbrynet.

Där är jag nu, i den drömmen. Och drömmar kan bli verklighet.

Det vet alla.

Köp Efter Morris här:

Prenumerera på nyhetsbrevet: