Det finns folk som kan sippa på saker, långsamt. Det finns människor som kan ta bara lite snacks, för sen är de nöjda. Jag har också sett några som lägger ner besticken mellan varje tugga. Som kan prata en stund, luta sig tillbaka och sen sakta förse sig med en matbit till.

De här människorna är mina idoler. I min värld är de perfekta. Det känns kanske lite franskt eller så? Sofistikerat. Finlemmat. Graciöst.

Måttfullhet är tamigfan en dygd. Eller vad det heter när nåt är upphöjt. När det är klass på grejerna, liksom. Socialt kapital heter det väl på akademiska?

Och tro mig, jag har försökt. Oj, oj, oj. Jag tror jag försökt MER än jag inte har försökt, om ni förstår hur jag menar. Varje gång jag försöker vara perfekt (som i långsam och eftertänksam och kanske lite fransk) så är det som att en jätteorm släpps lös inuti kroppen. Ju långsammare jag försöker vara, desto mer galen blir ormen.

Ett exempel.

Någon trevlig och generös beställer in lite nötter på krogen. Jag kan då inte tänka på nåt annat än dessa nötter. De ska småätas, jag vet, det är inte huvudrätten och jag tänker att jag ska ta en endaste ensam liten nöt, men det blir ändå alltid minst tre varje gång, kanske fyra eller fem.

Och sen börjar ormen. Jag. Får. Inte. Ta. Nötter. Jag tar nötter. Jag. Får. Inte. Ta. Fler. Nötter. Jag tar nötter ändå. Nu. Är. Det. Slut. Inga. Fler.

Men jag tar nötter IGEN! Ormen tar mina nötter! Värst är chilinötter eller såna där stora, liksom nakna, mandlar. Då måste jag nästan gå från bordet eller åka hem.

Jag kan inte sitta still och då börjar jag ta några klunkar från ölen istället – för att inte ta fler nötter – och då kan jag inte sluta ta klunkar HELLER! Så snart är ölen helt slut fast alla andra har minst tre fjärdedelar kvar i sina.

Då tar jag en nöt i alla fall. Och så beställer jag en till öl för att hamna i samma läge som de andra. Då skriker ormen att hur fan ser DETTA ut nu?! Du har redan vräkt i dig en HEL öl OCH någon annans alla nötter?!

Så jag beställer fler nötter, fast jag egentligen inte har råd för nötter är jättedyra i barer om man jämför med vanliga affärer. Och ganska snart är jag den enda som har tomt glas. Igen.

Det var ett exempel, men nötterna kan lika gärna bytas ut mot jobbprojekt, krattning, städning, träning (inte så mycket längre…) – vad fan är det med mig?

Jag vill vara fransk. Äta middag i tre timmar, dricka ett par glas vin, ha snyggt porslin och kanske inte äta en hel brie-tårta själv.

Men till mitt försvar: jag hade etta i franska.

Och ostbågar är ju så jävla gott…

Är det inte torsdags-Hof nu?

Köp Efter Morris här:
Prenumerera på nyhetsbrevet: