Jag övermannade (överkvinnade?) den ständige mästaren i frågeställningar ikväll. Killen som undrar varför man inte ser dagis överallt, som undrar varför man äter, åker bil, simmar, kissar, sover, jobbar, går i trappor, går på dagis eller dör när man blir påkörd av en långtradare. Som undrar vad det är som låter och luktar. Som undrar varför jag heter Frida, varför han själv heter Rufus och varför Julian är hans bror. Som undrar varför mamma och pappa inte längre är ihop, varför man skiljer sig och varför vi ska flytta.

En fråga till varje tänkbar situation som uppstår på jordens yta (“Vad är jorden? Varför finns det vatten? Varför är månen rund? Varför dör man? Varför lever man? Varför växer man?”).

DÄRFÖÖÖÖÖÖR…. kan man ju försöka svara. Men han nöjer sig inte med det. Nehejdu. “Varför säger du därför, bara… mamma?”.

Men nu är det slut på svarens tidevarv. Nu går vi in i eran av motfrågor. HA!

– Mamma, varför borstar man tänderna? (Denna fråga har för övrigt ställts VARJE kväll de senaste tre månaderna, give me some cred som svarat varenda jävla gång, kanske eventuellt med en liiiten suck efter trettionde gången…).

Tystnad. Mamman laddar för den stora hämnden.

– Vad tror du själv?

Tystnad. Tystnad. Tystnad.

– För att annars får man hål.

– Precis! Det visste du ju, eller hur?

Tystnad.

– Ja…

– Mmmm… Varför frågar du då?

Flin. Gulliga ögon som glittrar.

– För att… jag vet inte varför…

Got ya’!

Köp Efter Morris här:

Prenumerera på nyhetsbrevet: